LisaBussqvist.

18-20 juli. Fallensdagar är här, eller skyfallens dagar som de egentligen borde kallas. Fulla minderåriga fjortisar, helgalan berusade mammor och pappor samt fylleslagsmål bland de de stupfulla gängen. Lägg till lite reng och rusk och en massa spatserande poliser så har vi den beskrivande miljön av Trollhättan under dessa tre dagar. Men innan mörkret faller och detta senario bryter ut så finns det en hel massa annat festligt att göra. Eller i alla fall en sak. Kraftprovet - Löparfesten för alla sportgalna. Förra året sprang jag för första gången Slussprovet, vilket är en sträcka på 6 km. Tiden blev 00.35.30. Hyffsat då, men nu när jag tänker efter så inser jag hur kass tiden egentligen är. I år slog jag på stort och bestämde mig för att bemästra den längsta stäckan av de alla. 11,600km. Efter att ha sprungit omkring en mil bara på kul här hemma i krokarna så var det dags för att på allvar testa konditionen. Med bekväma kläder, iPoden laddad i öronen och en lugn start hoppades jag på att detta skulle gå vägen. Banan utgörs av mycket upp- och nedförsbackar och det var dessa som skrämde mig lite.

Okej. EM 2008 blir bara konstigare och konstigare. Kan det bjuda på fler otippade resultat? Vi börjar med kvartsfinalen mellan Turkiet och Kroatien. Efter en oavgjord förlängning vinner Turkiet på straffar med 4-2. Vidare hade nog de flesta räknat med en utklassning från Hollands sida, när kvartsfinalen mellan Ryssland och Holland igår genomfördes. Oh nej, så blev inte fallet. Ryssland vinner nämligen med 3-1 i förlängning och stora starka Holland, som jag tippade som vinnare, är utslagna ur EM.

Ikväll väntar det stekheta mötet mellan Spanien och Italien. Jag ska garanterat sitta fastklistrad vid TV:n och skrika ut mina spanska lovord tills segern är "vår". Snälla, söta, rara och extremt snygga Fernando Torres, rädda mitt EM 2008!

  

Snö och rusk i Sverige, sol och ljumna vindar i Danmark. Så löd vädret under helgen som varit. Underbart. Lika underbart som resultatet av vårt gångna träningsläger. Alla var på tipp topp och det sprudlade av glädje när vi på fredag förmiddag körde i land i Danmark. Ett Säby idrottscenter välkomnade oss med lite nedgångna hus och en känsla av 70-tal. Vi delade snabbt upp oss i rummen och sedan var det dags för vår första träning. På med gräs skorna för första gången på säsongen (rim där). Nu förväntar sig alla ett utrop av glädje, men nej nej. Istället blev det ett AJ! Jag hade glömt hur trånga mina gräs skor är. Tillbaka till blåa tår och svidande skavsår. Låt mig härdas. Efter en lite sådär halvskön träning fortsattes kvällen med teori och lagtävling. Filmkunskapen var inte den bästa i mitt lag, men en delad tredje plats är väl ändå okej?

På ett träningsläger är det obligatoriskt att kortleken kommer fram. Knackpoker spelades tills ögonen sved och skrek efter sömn. Resultatet blev DÖTTS TRÖTT, då vi nästa morgon så vänligt var tvungna att stiga upp klockan 07.00 för att gå ut på en liten promenad. Efter en välförtjänad frukost genomfördes vår andra träning för helgen, som i huvudsak inriktades på offensiva hörnor. Under denna träning fick inte bara mina tår lida, utan även huvudet fick sig några rejäla nickträffar av en stenhård boll. AJ! Under denna dag genomfördes även en träningsmatch mot det norska laget Gjerdum IL. Norskorna kan känna sig överkörda, då vi vann med hela 6-1. (Domaren var dansk till och med!!) Underbar seger och en väldigt behövlig kick för vårt självförtroende. Äntligen fick vi till några riktigt bra anfall och ett antal spelare fick känna på den härliga känslan av att sätta bollen i mål. Jag ska erkänna att jag innan matchstart trodde att resultatet skulle visa det motsatta. Stora bitchiga norskor med en aura som lyste av självförtroende. Skrämmande. Men ropa inte hej förens du kommit över bäcken! Lördagskvällen avslutades sedan med Körslaget och självklart mera knackpoker. (Hallå!? Hur kunde Vänersborg låta Agnes åka ut? Kul att man inte ens kan lämna landet i tre dagar utan att en sån här skandal tillåts att ske!)

Söndag, vår sista dag på träningslägret, inleddes med en tidig löprunda klockan 07.30. Innan frukost! Benen sprang av okänd kraft och i huvudet cirkulerade endast tankar på knäckebröd och flingor. Sen väntade en sista, ganska så tung, träning innan det var dags att städa rummen och återvända hem till Sverige. På färjan hem spelades det hejvilt på de enarmade banditerna. Galnast av alla var nog lilla Sofia. Själv gjorde jag inga storvinster, men jag "gamade" lite efter Sofia och lyckades vinna på första kronan båda gångerna. Komiskt!  

Ett fantastiskt träningsläger är nu över och det är dags att återgå till den tråkiga vardagen. Tack till alla mina underbara lagkamrater, våra fantastiska tränare Jocke och Svante och även ett stort tack till de norska "wannabe bratts" killarna som gav oss något att förundras över och skratta åt. Jag bojkottar den danska maten och det "efterblivna" samhället (fatta mig rätt).

Låt mig avsluta med lägrets mest klockrena floskel:
Sara, Matilda "Patty", Natali "Anni", Sofia, Hannah "Hanni" och Lisa står ute på däck och tittar bort mot Danmarks hamn. Plötsligt utbrister en ivrig "Anni":
"Jag är så rastlös nu. Åsså, jag hoppar av. Jag vet ändå att jag simmar snabbare än den här bussen."

Nu måste jag ta tag i det tråkigaste av allt. Packningen. Jag ska försöka åstadkomma en sån där liten smidig packning som jag skrivit om tidigare, vilket får bli en övning inför "the big one" i maj.

"For hilvite, päsa bolen werönicaa!"

Ansvar, ständigt positiv och bort med min dåliga-förlorare-sida. Time for some changes. Lisa Bussqvist är härmed Wargön IK:s nye lagkapten. Ärofyllt, spännande och nervöst. Vid min sida  har jag min trogna vän Hannah Andersson, Wargöns vice kapten. Tillsammans ska vi peppa laget i både med- och motvind. Vi ska ta hem hela "skiten", vi ska tillbaka till division fyra igen (FFS)!
 
Mitt krasliga tillstånd börjar avta och äntligen kan jag återgå till min underbara träning, ikväll i form av en grusträning. Kan vi få slippa springa i snöstorm den här gången, tack!? Annars hoppas jag på lite spel idag, med tanke på den kommande träningsmatchen (premiär) på lördag. Längtar!

Beeptest är ett flerstegs konditionstest. Testet går ut på att man springer fram och tillbaka mellan två punkter, med ett mellanrum på 20 meter. Under testet spelas ett band eller en CD med pipljud. Vid varje pip ska du ha nått till nästa punkt. Under testets gång minskas tiden mellan pipen successivt, man måste alltså springa snabbare och snabbare ju längre man kommer i testet.

Intervallen är uppdelade i ett antal nivåer med samma tid mellan pipen. Det finns flera olika test som har olika antal nivåer. Ett vanligt test har 21 nivåer. Varje nivå tar lika lång tid, alltså ökar antalet vändor per nivå ju högre upp man kommer. Har man klarat hela testet har man sprungit 4960 meter på 22 minuter. (!!!)
[se wikipedia]

Hannah: " Jag tror att du skulle kunna klara hela Beeptestet Lisa!" 
Flinar. Tack för att du tror på mig Hannah, men det är du nog ensam om! Det sägs att Gunde Svan och Håkan Mild är de två som klarat HELA Beeptestet. Jag lär INTE bli den tredje.

Kvällens fotbollsträning innebär alltså Beeptest nummer två för säsongen. Jag är superladdad, men ack så nervös. Nu gäller det att slå sitt tidigare resultat, för min del 10.1. Prestationsångesten är hög. Eftersom sist gång även var min första gång så var jag ganska oklar över vad testet egentligen innebar. Jag avbröt utan att veta varför och kände mig inte särskilt nöjd. Jag hade fortfarande lite krafter kvar i benen. Men idag ska jag förbättra mitt resultat. Jag har några små aggressioner som väntar på att få bidra med energi. Spilla ut 6 liter äggröra över HELA mejerikylsgolvet klockan 06,00 på morgonen!! Behöver jag säga mer?

Bäst att jag packar träningsväska nu, har lovat Hannah att komma i tid till träningen idag. Misslyckas jag väntar ett HÅRT straff.

Som ni säkert har lagt märke till så är jag expert på att räkna ner till saker och ting. Självklart ska jag även idag starta en ny och spännande nedräkning. OS 2008, som denna gång arrangeras i Beijing (Peking) mellan den 8-24 augusti. 17 heliga dagar i en äkta sportfånes liv. Förbjudet att missa, stör ej!

En fotbollsturnering, en A-hall och massor av människor - Magsjukan har drabbat halva fotbollsvärlden (i vbg alltså). "Värsta" nyheten är vad det har blivit. TTELA, GP, TV och radio, alla har de uppmärksammat detta drama. Häftigt. Vem vet, vi kanske kan bli lite känd på cupen? (Ojoj, 7 vitsar i en). "Jag överlevde den stora magsjuke-epidemin" - Det var nog tack vare alla apelsiner jag och Hannah satte i oss den helgen och allt vårt pepprande i trä. Smarta brudar! 

Trots att det gått flera dagar så är mysteriet med magsjukan fortfarande olöst. Kommer det ifrån vattnet eller kanske maten? Eller är det helt enkelt den vidriga vinterkräksjukan? Vi får nog aldrig veta. Mina underbara lagkamrater börjar i alla fall friskna till nu. Skönt! Så ikväll blir det mys hos Lindsey. Spela spel och äta mat, vad annars!?   

Ännu en årsavslutning är avverkad och vi har nu satt punkt för Wargöns IK:s fotbollssäsong 2007. Det var en mycket minnesvärd och trevlig kväll! Den började med "förfest" hos min trogna backkamrat Frida. Där tjuvstartade vi med lagets egna prisutdelning. Årets klant, Lajpsill, Morsgris, Kortdragare, Lagkamrat med mera är bara några exempel på välförtjänta hederspriser. Till varje pris medföljde även ett fyndigt litet rim. Jag fick ta emot priset som Årets Vörking Auter, med motiveringen:
Springa springa tackla ner
Allra helst när ingen ser
Dessa ska nu bli allt fler
Eftersom vi nu dig ger
Saker som är bra att ha
När man muskler bygga ska

Mitt pris bestod alltså av energigivande saker i form av dryck och choklad. Så här ska nu tränas! När klockan närmade sig sju åkte vi vidare till den stora avslutningen på Quality hotell. Där väntade herrlaget och övriga engagareade folk i Wargöns IK. Vi bjöds på en "trerätters middag", som för övrigt gav mig hemska påminnelser om att jobbet väntar på måndag. När prisutdelningen väl drog igång så var det vi som höll i mikrofonen och började med att tacka våra tränare för det gågna året. Ett sorgligt farväl till vår underbara Jan och ett glatt tack till vår kära Svante, som stannar med oss ytterligare en säsong! Därefter var det dags för oss damer att hyllas. För mig blev det ett lite chokerande besked faktiskt, att bli Årets damlagsspelare 2007 trodde jag faktiskt inte! Överlycklig!! 
Damlagets pristagare:
Hederspris: Emma Weyhing och Veronika Utter
Skyttepris: Sofia Thorsén
Årets kaffepanna (mitt pris 2006): Linda Norrman
Årets damlagsspelare 2007: Lisa Bussqvist

Sen var det herrarnas tur att dela ut lite priser, vilket såklart skulle pågå i 100 år med musikfanfarer och ytterligare några förmåner. Varför? Det gick dubbelt så bra för oss damer denna säsongen. Men hallå, pucko! Dom är ju killar! Wargöns IK: herrlag! Lika orättvist som vanligt! Därför ska jag inte ge mer uppmärksamhet till dem, utan kan istället berätta att kvällen avslutades med massa dans och roligt mingel. Tyvärr åkte jag aldrig med på efterfesten, vilket jag för stunden ångrar. Eller det kanske jag inte ska göra, om man tänkter på vad som väntade på träningen dagen efter, idag. Vi startade såklart med bip-testet. Underbart. För min del blev resultatet 10.1 tror jag. Har ingen aning om det är bra eller dåligt? Jobbigt var det iallafall. Nu säger jag tack och hej, dags för myskväll med film och hembakadebullar hos Lindsey. För det är vi värda!
 

Nu gäller det. Ska Sverige ta sig till fotbolls EM eller inte!?

2-1 mot Lettland och segern är vår! Tack pojkar!

        

Förresten, är det bara jag som tycker att Edman är "fulsnygg"? Under varje landskamp måste jag ägna ett antal minuter på att försöka komma underfund med om han är snygg eller ful. Skitsvårt ju!  

Vi startade vårt gruppspel lite knackigt med en onödig förlust mot HBK, 1-3. Vi drog på oss lite väl många frisparkar och att läsa på reglerna ytterligare var nödvändigt. Men vår starka vilja och bitande ilska tog oss till en vinst över Brålanda med 2-1. Äntligen lite målproduktion från Wargöns håll. Självförtroendet vreds nu upp en aning, vilket verkligen behövdes inför kommande match, och vi bjöd Skoftebyn på rejält motstånd. Det blev en mycket jämn match och vi satte dem under rejäl press, vilket slutligen ledde till en helt rättvis vinst med 1-0. Bara detta gjorde att vår insatts i turneringen redan var godkänd. Grupp D slutade alltså med en fantastisk segrare vid namn Wargöns IK! Nu var vi, lite otippat, vidare till morgondagens slutspel och kvartsfinal mot Nygård/Lödöse. Vi visste att det skulle bli en tuff match och nervositeten gjorde sig synlig. Till en början skapade vi stor press och tog ledningen med 1-0. Skulle vi klara detta? Nja, lite otur hör ju alltid till (som vanligt). När klockan står på 11.30 och det är en halv minut kvar på matchen smäller Nygård/Lödöse in ett mål. Så onödigt! Ett avgörande skulle ske i form av straffar. Lika onödigt som att be Lisa Bussqvist lägga en av straffarna. Panik. Jag hade aldrig fått lägga en straff i hela mitt liv tidigare (som jag kan minnas). Men nu stod jag där, med en fullproppad A-hall, redo att göra bort mig. Katastrof. Bollen rakt på målvakt, trotts att jag i huvudet planerat vart jag skulle placera den. Men jag var tyvärr inte den enda som missade mål. Vi förlorade straffläggningen och var därmed utslagna ur Rastacup 2007. Surt.

Men med en enda träning inomhus och en del nya regler så måste jag säga att vi gjorde en grymt bra turnering. Det viktigast av allt är ändå att Jocke och Svante blev riktigt nöjda med oss. Bådar gott inför framtiden. Nu ska vi kämpa vidare och med ännu mera power visa vad Wargön går för.

Nyheter, ev. nyförvärv, händelser, bilder, spelarinformation och självklart matcher och matchreferat. Allt detta om bara oss, Wargöns damlag. Vi har fått en egen hemsida! Bara en såhär liten detalj ger mig stora förhoppningar för den kommande säsongen. Det ser riktigt ljust ut. Lägger vi sedan till allas vilja och massa träningsglädje så ska vi allt kunna klara det här.

 
http://www.wikdam.com/
 - Lägg till bland favoriter!

Till helgen är det innomhuscup i Vänersborg, Rastacup. Längtar! Fast jag har hört rykten om nya innomhusregler, futsal(?). Ska tydligen vara ganska jobbiga. Varför ändra på allt hela tiden? Konservativa, alla skall vi vara konservativa!

Patetiskt men sant. Ännu en gång lyckas fotbollen lysa upp i denna mörka verklighet, den ger något att se framemot och att kämpa för. En mening med livet som håller lågan vid liv. Allt annat åt sidan, jag har fullt upp.

8 November - Innomhussäsongen drar igång ( Som jag har längtat!) 
9 Novenber - Dela ut reklamblad till 2600 hushåll i lilla Vargön (Pengar rullar in!)
13 November - Kioskförsäljning på Snäjks "Gubbkväll" (Mera, mera pengar!)
17 November - Rastacupen i Vänersborg (Vi ska äga A-hallen!!)
23 November - Årsavslutning på Quality Hotell (Party, party! Liten repris?)

Jag är så glad! Precis som ett litet barn på julafton, så glad är jag. Vi har äntligen fått en ny tränare. Självaste den forna Juniortränaren Joacim, som bland annat varit tränare för division 1 lag (!!), har vågat sig på uppgiften att ta över Wargöns damlag. Pirr i magen va roligt. Från det att han pressenterade sig och kortfattat drog upplägget av den kommande för- och spelsäsongen kändes det bara så rätt. "2+1 träning" varje vecka, vilket innebär två gemensamma träningar, av division 1 kvalité, och en individuell träning, efter ett rullande schema. Strukturerat, engagerat och positivt. Ååå vad jag gillar detta! Dock återstår fotfarande ett orosmoment inom laget, vilka har tappat lusten och vilka tänker sluta spela? På torsdag går vi i alla fall på inomhus och startar den hårda uppladdningen inför Rastacupen. Nu är det vår tur att vinna! Detta kan inte bli bättre än bäst!

Ps. Har ju två glada saker till att förtälja; 1. Pappa kommer hem från Schweiz på fredag! Mycket saknad. 2. Morbror Anders kommer hem till Jul! Det var år sen jag såg honom sist.