LisaBussqvist.

18-20 juli. Fallensdagar är här, eller skyfallens dagar som de egentligen borde kallas. Fulla minderåriga fjortisar, helgalan berusade mammor och pappor samt fylleslagsmål bland de de stupfulla gängen. Lägg till lite reng och rusk och en massa spatserande poliser så har vi den beskrivande miljön av Trollhättan under dessa tre dagar. Men innan mörkret faller och detta senario bryter ut så finns det en hel massa annat festligt att göra. Eller i alla fall en sak. Kraftprovet - Löparfesten för alla sportgalna. Förra året sprang jag för första gången Slussprovet, vilket är en sträcka på 6 km. Tiden blev 00.35.30. Hyffsat då, men nu när jag tänker efter så inser jag hur kass tiden egentligen är. I år slog jag på stort och bestämde mig för att bemästra den längsta stäckan av de alla. 11,600km. Efter att ha sprungit omkring en mil bara på kul här hemma i krokarna så var det dags för att på allvar testa konditionen. Med bekväma kläder, iPoden laddad i öronen och en lugn start hoppades jag på att detta skulle gå vägen. Banan utgörs av mycket upp- och nedförsbackar och det var dessa som skrämde mig lite.

Så var man hemma i kalla regnruskiga Sverige igen då. Nästan en hel vecka har förflutit sedan hemkomsten och statusen här hemma ser ut precis som vanligt. Tråkig. Att lämna detta land bara för en kort tid räcker för att allt ska bli totalt upp och ned. Kroppen får allergiska chocker av det kalla klimatet, matvanorna har fått alldeles för hög sockerhalt och mina fötter verkar stöta bort, istället för att dra sig till, allt vad som är runt och kallas för en fotboll. Pust.

Veckan i Bulgarien var helt underbar. Slappa, sola och bada, så såg vårt härliga tidsfördriv ut hela veckan lång. Tillsammans med min älskade familj bodde vi på hotell Victoria Palace i Sunny Becah. Välkommen till ett afrikanskt jättepalats, helt i vår smak. Stora maffiga vaser, massa kuddar och mysiga soffor. Afrikanska masker, vackra tavlor och glänsande golv. Världens största kristallkrona hänger som palatsets hjärta i mitten av den stora entrén. På vardera sida löper två trappor upp och möts, precis som på film. Städerskorna är försedda med guldförkläde och är ständigt sysselsatta med att piffa upp. Utanför hotellet ligger den tillhörande poolen, vilket är byggd i två olika nivåer. Vattensprutande svampar och fontäner, en bar i poolen och bevakande banvakter. Ovanför går två vackra broar som leder ner till solstolarna och ytterligare en bar. Dessa stolar var extremt populära, då folk var ute redan klockan sex på morgonen och lade ut handdukar för att reservera sig en plast i den kommande solen.

Bara tio meter från hotellet öppnade sig den stora stranden kantat av Svarta havets böljande vågor. Det var här vi spenderade de flesta av förmiddagarna, i varsin solstol och pressade i den heta värmen. En bra bok eller vacker utsikt i form av heta bulgarer vid volleybollnätet gjorde tillvaron snäppet roligare. Vi hade även koll på två små söta småkillar som också höll till vid volleybollnätet så fort det var ledigt. De spelade på sitt egna lilla vis med en rugbyboll och hade hemmagjorda specialregler. Riktigt roligt att studera faktiskt. Två pojkar i ungefär tio års ålder, troligen olika nationaliteter och ändå lyckas de förstå varandra med bara några få ord. Jag är så fascinerad. Den ene fuskade om allt och visade sig vara världens sämsta förlorare, medan den andra gjorde som han blev tillsagd fram tills att han fått nog och gick halvsur därifrån. Bara en liten stund senare var de tillbaka vid nätet, lika glada som vid början av dagen, och spelet fortsatte. 0-0. Värsta bästa vänner! Men även stranden har sina små nackdelar då ropen från "Donuts-kvinnan" och "Viagra-mannen", som på alla möjliga och omöjliga sätt försökte sälja sina frukter och godsaker, ständigt ekade i våra skallar. "Nej tack, för sjukundratrettioelfte gången!"

På hotellet serverades en stor frukost- och en middags buffé varje dag. Till frukost fanns all möjlig sorts varm mat, flingor, frukt, så vitt bröd det bara kan bli, crosianter, massa pålägg och röror med mera. Men bäst av allt, varje morgon stod en kock och serverade nygräddade pannkakor (med choklad på). Farligt gott. Kvällens middagsbuffé bestod alltid av en mängd olika varmrätter. Här kunde man bland hur som helst. Alltid fanns det något nytt att smaka på. Ett enormt salladsbord och ett lika stort efterrätts bord stod också till förfogande. Gratis kulglass med rån fanns och massa frukt. Mums. Vad det gällde efterrätterna så är ögat riktigt duktig på att lura magen. Stora maffiga tårtor, vissa i choklad(!), visar sig bara innehålla någon form av smörkräm. Blä. Lockande glasyr på de mjuka kakorna gömmer de halvtorra brödsmulorna inunder. Blä. Tack och lov att inget föll mig i smaken, annars hade väl kroppsformen sett helt annorlunda ut idag.

Kvällarna spenderade vi genom att strosa fram och tillbaka på den långa strandpromenaden fylld av turistaffärer, matställen och irriterande inkastare/reklamutdelartyper. Efter ungefär andra kvällen så kunde vi väl i princip varenda affär på gatan utantill, så de följande kvällarna blev det till leta efter nya vägar och kanske gräva lite djupare bland alla saker affärerna. Dock visade det sig att "alla vägar bär Rom", vilket i detta fall är strandpromenaden, och utbudet på shopping ser ungefär likadant ut i varenda plåtskjul. Fejkade märkeskläder, en hel massa badlakan och skällande gosedjur som hoppar framför fötterna på dig. De sista dagarna gjorde jag mina fynd och fick köpt ett par röda "Caesar" skor, ett par silverörhängen i form av rosor och sex par riktigt bra Björn Borg trosor. Jag är nöjd.

100% sol och bad semester - ta mig tillbaka till detta paradis!