LisaBussqvist.

Första föreläsningen är avklarad. Kurslitteraturen är beställd. Förberedelse för tentaångest. Undervisningssalar med krångliga namn. Nya trevliga ansikten. Nycklarna till lägenheten har kommit. Lunchlåda är det nya. Åka spårvagn. Stor stad, fullt ös. Skolan har börjat på riktigt och snart förvandlas jag till en äkta plugghäst. Imorgon börjar nollningen. Hej studentlivet, visa mig din bästa sida!

Jag gillar sommaren. Det finns alltid något att göra och de analyserade tankarna är få. Det känns som att man har extra mycket tid att spendera. Jag skrattar och lever livet. Tänk så mycket bra musik det finns då, jag blir bubblig i hela kroppen. Drömmer mig bort. Jag hittar nya godbitar hela tiden. If I Could med Sophie Zelmani. Med ett pianointro i skräckblandad förtjusning. Mycket vackert, men jag kan inte avgöra om det är sorgset eller glatt. Även Miss you av Trentemöller är en svårbedömd låt, fast mer sorgsen tror jag. Nu lyssnar jag på Re:stacks med Bon Iver. Fantastisk skiva, jag ryser. Killen berör. När jag var och hälsade på Hannah i Scotland så köpte jag en jättefin bok. Det var kärlek vid första ögonkastet. Den är rödbrun och har en indisk elefantgud på framsidan. Det är handgjorda pappersark i, så man kan se små blombitar på dem. Det tycker jag om, dessutom luktar de gott också. För att stänga boken så snörar man liksom ihop den ett varv. Jag vill börja skriva i den nu, men vet inte vad jag ska skriva. Bara bra saker i alla fall. Imorgon ska jag åka till härliga Göteborg. 

                                   
                                     Jag har sett det med egna ögon, Jesus har converse.

Träningträningträningträninghårdträningträningträningnyttigmatträningmerraträning. Det är inte rättvist. Jag struntar i allt annat. Nu är det mycket och hårda träningar som gäller. Punkt slut. Jag måste köpa nya löparskor också, de gamla håller på att trilla isär.



shout out loud

Förbjuden att minnas, livrädd att glömma

Han ville verkligen ha mig
på samma sätt som jag ville ha honom
- för alltid.  

Jag ska hälsa på Hannah i Scotland! Längtar redan. Biljetten är bokad till den 22 maj och jag har redan börjat räkna ner. Jag kom undan riktigt billigt faktiskt. För både tåg och flyg, tur och retur, gick det på sammanlagt 1585:-. Detta resulterar i mer pengar över till shopping. Jag är helnöjd.

Jag förlorar hur jag än gör.

30 januari. I våra gräsgröna dräkter med wik-vargen stadigt placerad på magen har vi nu gjort det igen! Kommunmästare i innomhusfotboll för andra året i rad. Vi gjorde precis som vi sa och försvarade titeln. Jag är så stolt över mina gröna vänner och så glad över att få vara en del av detta glada gäng.

Som kommunmästare även år 2010 känner jag bara positiva känslor inför kommande säsong i division 4. Anki är tillbaka i de gröna tränarkläderna och står nu vid Svantes sida. Träningsmatcherna närmar sig och ett nytt spelsystem ska provspelas. Rak fyrbackslinje, två balansspelare och mer offensiva yttermittfältare. Spännande. Ett fantastiskt träningsläger i Danmark väntar. Grönt gräs, gröna hjärtan.

Tre saker var jag absolut övertygad om. Den första var att Edward var vampyr. Den andra var att det fanns en del av honom - och jag visste inte hur stark den delen kunde vara - som törstade efter mitt blod. Och den tredje var att jag var villkorslöst och ohjälpligt förälskad i honom.

Nu finns det både tid och lust. Jag byter ut sömnen mot boken. Flyr. Högar av olästa böcker väntar på att bli omhändertagna. Även jag har fängslats av den fantastiska Twilight sagan. Bellas och Edwards förbjudna kärlek till varandra. Förvirrade känslor, se men inte röra. Sträckläsning till långt in på nätterna.

                                                                            Allt behöver inte ta slut.

Raketen är smälld och luften är rensad. 2010 är här.

Idag är den stora dagen. Nu jäklars! Inget mer godis eller några sockerhaltiga saker får nu förtäras i min mun. Stopp. Sara är mitt stora stöd och tillsammans ska vi ta oss igenom detta. Ett lycka till önskas! OBS! DETTA ÄR PÅ RIKTIGT, INGET TÖNTIGT SKÄMT!

21 år. Räcker det nu? Kan man säga stopp? Nja. Ramen är bara påbörjad och innehållet ligger fortfarande utspritt...

I guess you don't need it. I guess you don't want me to repeat it. But everything I have to give, I'll give to you. It's not like we planned it. You tried to stay, but you could not stand it. To see me shut down slow as though it was an easy thing to do. Listen when, all of this around us'll fall over. I tell you what we're gonna do. You will shelter me my love. And I will shelter you. I will shelter you.

Tack vännen.

Okej. Nu är det blandade känslor och förvirrade tankar som far runt i skallen på mig. Jag kan verkligen inte sova. En olustig känsla med dåligt samvete, en form av lättnad och massa enerig. En klump i magen. Det passar verkligen inte ihop. Det slår aldrig fel, att saker och ting ska hända vid helt fel tidpunkt i livet. Är det försent? Det vore skönt att bara få försvinna för ett kort tag, lätta på vingarna lite. Flyga fritt.

 Sail away with me honey