LisaBussqvist.

Titta va fint jag har gjort! Helt själv, utan fusk, har jag fixat till denna nya fräscha layout. Varma färger och fina blommor, mycket passande såhär i höstmörkret. Egentligen fattar jag inte så mycket av vad jag har lyckats åstadkomma, klickade bara runt lite och chansar på att det ska bli bra. Personligt blev det i alla fall. Nu ska jag surfa runt efter lite inspiration. Ciao.

Ett tråkigt inlägg, om en tråkig dag, i mitt tråkiga liv. Okej, så hemskt är det kanske inte men ändå. Vi börjar väl med jobbet, som faktiskt gick som en dans idag. Linda kom in och hjälpte till, samtidigt för att lära sig frukostrutinerna, vilket gjorde dagen mycket trevligare. Vi fick gjort en massa tråkigt-nyttiga saker. Sen fick jag ju för en gång skull någon att jobba/prata med. Vissa dagar kan det faktiskt vara skönt att få damma av rösten lite. Annars känns det liksom som att den torkar och du får harkla dig i en kvart för att få fram ett ord.

När mina åtta arbetstimmarna väl var gjorda cyklade jag hem och satte mig, lite otippat, framför datorn och Andra Avenyn. Jag var bara tvungen att titta på de senaste avsnitten. Du ÄR tråkig Lisa. Fast jag sparar det sista, för det blir så långt att vänta till söndag annars. Töntvarning!? Ja, och får man dessutom 8/9 rätt på Andra Avenyn quizen så är det verkligen TÖNTVARNING med stora bokstäver. Pinsamt. 

Sen kom i alla fall mamma hem och räddade mig. Vi tog bilen ut till morfar för att byta batteri i skrothögen, vilket såklart misslyckades. Alltid ska det krångla, bara för att jag måste(!!!) övningsköra. Körkortet borde komma närmare och närmare, men istället känns de mer och mer avlägset. Uppkörning snart, början på panik.

Och nu sitter jag här, när jag egentligen borde vara ute och springa. Samvetet svajar och det mycket svåra beslutet är fattat; Idag blir en vilodag. (På torsdag ska jag och Norris ändå ta en lång, skön förbränningsrunda runt Vänersborg.) För att sätta ytterligare en "tråkigstämpel" på denna dag, så ska jag sätta mig framför tv:n och titta på den spännande Grannfejden. Ha en fortsatt tråkig kväll, det ska i alla fall jag ha. 

Tantgympa på hög nivå, med andra ord ett Friskis och Svettis pass har genomförts denna kväll. Jennifer och jag gav oss på denna, för mig, lilla utmaning. Armar och ben, korsochtvärs. Jag hänger inte med för fem öre och när jag väl fått in svängarna så ska de såklart byta övning(!). Vad i...? Men det kanske är ett tecken på att jag bör hålla mig till bollsporten istället?

Under den trevliga cykelfärden hem funderade vi på "populariteten" av våra extremt fräscha bloggar. Finns det någon där ute som är intresserad av mitt pladder och tar sig tid för att läsa? Tänkte göra en liten statistisk undersökning här, så varje person som kikar in kan väl kommentera på något sätt. Hur som helst, vad som helst! Min trogna läsare Jennifer är redan räknad. 1.    

Laga frukost, diska, springa hit och dit, städa, moppa, stressa, beställa bröd, ännu mera disk, förbereda fika, städa toaletter, dammsuga, hjälpa till på lunchen, vara glad, springa mellan konferenserna och varför inte städa lite till. Palla trycket? Att lyckas presstera samma sak som någon som jobbat på samma jobb i flera år, haft samma rutiner dag ut och dag in, det är inte lätt. Klart att jag också skulle klara av det, till slut iallafall. Jag behöver bara lite mer tid för att kunna "ställa in mig" (mer än en vecka tack!) och därefter hitta ett effektivt arbetsupplägg. Denna dag är ett praktexempel på en Oeffektiv dag, stressigt från början till slut. Mitt oflyt startade redan på frukosten;

Äggröran är slut, vilket såklart betyder att alla bara måste ha det till frukost idag. Men när köket äntligen kom in rörde de snabbt ihop en smet och snart var färsk äggröra på plats i frukostmatsalen. (Varsågoda! En timme senare = så gott som orörd. Tack.) Därefter kommer klagomål på ett skitigt golv i en konferenslokal. Pinsamt. Att försöka försvara sig lönar sig inte, bara att tacka å ta emot. Men ofta jag lämnar ett golv skitigt med vilje? Lätt att komma in och dammsuga när lokalen ständigt fylls på med nya människor? Och som grädden på moset så räcker inte tiden till. Åtta timmar känns som fyra, de bara rinner iväg. Jag hinner inte! Skulle jag kunna dela på mig så skulle jag mer än gärna göra det. Pust.

Slut på allt klagomål. Det är väl som alla säger, att man kommer in i det tillslut. Bara lite tålamod som krävs. Dessutom har jag ett litet knep jag kör med. Eftersom stressen leder till att man springer runt rätt mycket, upp och ner för trappor, fram och tillbaka i korridorer, då tänker man helt enkelt TRÄNING. Gå, gå, gå, förbränna, förbränna, förbränna - smart va? Inbillar jag mig, eller sitter äntligen byxorna lite lösare runt ben och midja?  "Ja Lisa, du inbillar dig"  Fan!  

Lagfest igår. Sång, dans, god mat och lite lekar såklart. Mycket trivsamt. Sen kanske det inte är lika roligt att städa dagen efter, men med rätt sällskap så klarar man det mesta. Frida, Hannah och Linda, vänner som är guld värda. Efter att ha donat en stund lyckades vi framkalla den fräschaste doft av dofter, något som inte existerat på Hallewi under de senaste 30 åren. Citronrengöringsmedel. Samtidigt, nere på vår kära fotbollsplan - vårt andra hem, spelade herrarna sin sista B-lagsmatch. Frida, Hannah och jag var såklart tvungna att ta oss en titt. Vi bjöds på många snygg mål och skickliga uppspel. Se och lär. Efter en snabb första halvlek tog jag min räsercykel hem, kastade i mig lite mat och sen bar det av mot ishallen. Kusinen med vänner plockade upp mig och vi såg framemot en hård träningsmatch mellan WHC och Grästorp. Dock blev det mer av en utklassning, då hunkarna från Grästorp vann med 7-2. Ishockey är faktiskt riktigt roligt, men tusan så kallt!

Eftersom det blev lite väl mycket godsaker igår så fick det även bli en joggingrunda denna dag. Jag styrde benen mot fyrkanten och innebandyn. Skulle kolla om Mikael spelade men för sent, hade redan missat honom. Istället träffade jag lite andra spännande ansikten, dock lite för spännande så jag, fegis som jag är, drog lika snabbt. Vilken underbar sportdag!

Anställningsbeviset är påskrivet och klart. Nu är det jag som tar kommandot över "frullen" på Ronnums Herrgård. Trivsamt. Mitt schema är suveränt. Jag börjar tidigt (06.00) och slutar tidigt (14.00), vilket innebär hela eftermiddagen fri för fotboll och övrig träning. Jippi! Men, jag får nog erkänna att man inte känner sig allt för fräsch när klockan ringer 05.00 på morgonen(?). Snarare lipig, så trött är jag. Sen har jag märkt en annan sak sådär tidigt på morgonkvisten. Att de där skitkassa dokusåporna på kanal 5, som man i vanliga fall hatar och aldrig skulle titta på i mer än fem minuter, dessa blir helt plötsligt väldigt intressanta. Så intressanta att man skulle kunna göra vad som helst för att få stanna hemma i sängen, bara en liten stund till, allt för att få reda på vad som händer med Rose, efter att hennes älskade Kevin brutalt övergett henne. Ju tidigare det är på morgonen, desto mer spännande blir det. Jag lovar. 

Jag gråter. Jag hade det på känn, redan i slutet av säsongen. Hur ska vi klara oss nu? Utan Janne-boy, vår "pappa nummer två", han som alltid finns där, stöttar, bryr sig och skriker på oss när det som bäst behövs. En fotobllstränare i världsklass har lämnat planen. Lipig som jag är så var jag såklart tvugen att fälla några tårar offentligt också. Hoppas de satte lite jag-ångrar-mig-och-kommer-tillbaka-tankar i huvudet på honom! Töntigt? Jo, jag vet, men kan jag rå för att jag föddes till värsta blödisen? Nu ska vi kämpa som tusan för att hålla kvar Svante i laget! Jag vill inte gråta mer.

Tillbaka på ruta ett. Hitta ny huvudtränare, sponsorer, nytt träningsställ?, fixa en bra försäsong, hitta fler motiverade fotobllsspelare och framförallt, se till att inte förlora några spelare. Mycket snack å lite verkstad, det brukar bli så. En sak har de iallafall lovat, att en ny tränare är på gång och att fler spelare ska försöka värvas. Det blir en spännande träning på måndag med andra ord.