LisaBussqvist.

Vid tretiden i natt vaknade jag av att min tv stod på. Dödstrött. Okej, vem satte på den? Jag vet att jag i ögonblicket precis innan vänt mig om. Lite sparkandes med benen kanske, men det kan väl omöjligt vara så att jag med en liten tå eller något annat precis råkat pricka power-knappen på fjärkontrollen? Den låg inte ens i sängen. Nej, det var nog bara startskottet på en mindre lyckad dag. Där fick jag för det glada inlägget jag skrev igår. Nu till det värsta av allt. Klockan ringer 05.30, yrvaken och frusen går jag raka vägen till dörren där morgonrocken hänger. Jag gör ett trött svepande och sätter på mig den. Krasch! Tillsammans med morgonrocken lyckades jag såklart välta min fina vas. Tusen bitar. Eftersom klockan inte är mer än 05.30 så kom lipen ganska snabbt. Jag orkar inte. Varför kunde det inte ha varit en ful, billig IKEA vas istället? Nej, det är bättre att designvasen jag fick i födelsedagspresent går sönder. Det ska ju vara så svårt som möjligt att få tag på en ny. FAN! Mamma flyger upp ur sängen, klappar mig på axeln och säger några tröstande ord. Dammsugaren startas och vad som sedan återstår av min vackra vas är ett sylvasst pussel. Bara för det så ska jag stanna hemma och sura hela kvällen, det är nog säkrast så. Dessutom är de svarta ringarna runt mina ögon större än någonsin just för tillfället. Tur för mig att det bara är skottår vart fjärde år! Let's dance med min kära mamma får det bli.

Jag vill skrika ut, men har inga ord. Jag vill dela med mig, men vet inte hur. Jag vill att alla lyssnar, för jag vill att alla ska veta. Jag vill visa vad riktig musik är, sprida dess ljuva toner. Ljudet som smeker mina öron. Jag vill ge av min lycka, den lycka de skänker till mig. Jag ska visa den plats dit de för mig, en plats full av obeskrivligt vackra ord. Jag vill att du tror på mig, tar del av mitt budskap.
Lyssna, njut och älska Coldplay.

Vi skulle ju inte titta på melodifestivalen!? Men som vanligt, som alla andra år, så lyckas jag ändå hamna framför tv:n precis just då. Vad är grejen? Dock gör det inte så mycket att det blev som det blev den här gången. Hade ju underbart sällskap och dessutom fick mina ögon en glad överraskning när en viss Björn entrade scenen. Jag föll pladask. Jag har trampat i samma träsk som alla andra tjejer. Jag är totaly in love. Björn Gustavsson har stulit mitt hjärta. 

När man bara drar en replik för att slippa krångla,

min pappa är rik vill du hångla?

Efterlysning. Svarta denimbirds jeans. Baggy narrow och tight legs? Det var kärlek vid första ögonkastet. Sådär perfekt pösiga över rumpan, lagom tighta på låren och snyggt tight-korvade nere på vaderna. Bara jag som får en känsla av perfect fit? Men det stora problemet är att byxorna satt på fel rumpa. Jag letar, jag vill ha.

Beeptest är ett flerstegs konditionstest. Testet går ut på att man springer fram och tillbaka mellan två punkter, med ett mellanrum på 20 meter. Under testet spelas ett band eller en CD med pipljud. Vid varje pip ska du ha nått till nästa punkt. Under testets gång minskas tiden mellan pipen successivt, man måste alltså springa snabbare och snabbare ju längre man kommer i testet.

Intervallen är uppdelade i ett antal nivåer med samma tid mellan pipen. Det finns flera olika test som har olika antal nivåer. Ett vanligt test har 21 nivåer. Varje nivå tar lika lång tid, alltså ökar antalet vändor per nivå ju högre upp man kommer. Har man klarat hela testet har man sprungit 4960 meter på 22 minuter. (!!!)
[se wikipedia]

Hannah: " Jag tror att du skulle kunna klara hela Beeptestet Lisa!" 
Flinar. Tack för att du tror på mig Hannah, men det är du nog ensam om! Det sägs att Gunde Svan och Håkan Mild är de två som klarat HELA Beeptestet. Jag lär INTE bli den tredje.

Kvällens fotbollsträning innebär alltså Beeptest nummer två för säsongen. Jag är superladdad, men ack så nervös. Nu gäller det att slå sitt tidigare resultat, för min del 10.1. Prestationsångesten är hög. Eftersom sist gång även var min första gång så var jag ganska oklar över vad testet egentligen innebar. Jag avbröt utan att veta varför och kände mig inte särskilt nöjd. Jag hade fortfarande lite krafter kvar i benen. Men idag ska jag förbättra mitt resultat. Jag har några små aggressioner som väntar på att få bidra med energi. Spilla ut 6 liter äggröra över HELA mejerikylsgolvet klockan 06,00 på morgonen!! Behöver jag säga mer?

Bäst att jag packar träningsväska nu, har lovat Hannah att komma i tid till träningen idag. Misslyckas jag väntar ett HÅRT straff.

Som ni säkert har lagt märke till så är jag expert på att räkna ner till saker och ting. Självklart ska jag även idag starta en ny och spännande nedräkning. OS 2008, som denna gång arrangeras i Beijing (Peking) mellan den 8-24 augusti. 17 heliga dagar i en äkta sportfånes liv. Förbjudet att missa, stör ej!

Bokad och klar! Nu är det definitivt och 100% klart att mitt livs resa, mitt stora äventyr, absolut blir av. En av mina stora drömmar kommer äntligen att gå i uppfyllelse.

Den 7 maj flyr jag landet och sticker till Sydney i det underbara Australien. Där möter jag upp min absolut bästaste Elin och vi börjar vårt äventyr tillsammans. Efter åtta, förhoppningsvis, underbara och ävetyrliga dagar drar vi vidare till det vackra Nya Zeeland. Där stannar vi i tio dagar och har bland annat planerat att simma med delfiner (en dröm som jag nog inte är ensam om att ha haft sen barnsben.) Sist men inte minst tar vi oss en tur till Bangkok i ett varmt Thailand. När vi kommer dit ska det tydligen vara som allra varmast. Sol och bad blir det alltså garanterat.

Vi har dock mycket kvar att planera och många aktiviteter att undersöka, innan det bär iväg. Att hoppa fallskärm, bestiga berg, träffa på ett häftigt partyliv och att få uppleva vacker natur är bara några av de saker vi skulle vilja ta del av. Men tid till planering finns det gott om. Huvudsaken är att biljetten är bokad och att ett kvitto på att resan verkligen blir av nu är skrivet. Låt nedräkningen börja.

En fotbollsturnering, en A-hall och massor av människor - Magsjukan har drabbat halva fotbollsvärlden (i vbg alltså). "Värsta" nyheten är vad det har blivit. TTELA, GP, TV och radio, alla har de uppmärksammat detta drama. Häftigt. Vem vet, vi kanske kan bli lite känd på cupen? (Ojoj, 7 vitsar i en). "Jag överlevde den stora magsjuke-epidemin" - Det var nog tack vare alla apelsiner jag och Hannah satte i oss den helgen och allt vårt pepprande i trä. Smarta brudar! 

Trots att det gått flera dagar så är mysteriet med magsjukan fortfarande olöst. Kommer det ifrån vattnet eller kanske maten? Eller är det helt enkelt den vidriga vinterkräksjukan? Vi får nog aldrig veta. Mina underbara lagkamrater börjar i alla fall friskna till nu. Skönt! Så ikväll blir det mys hos Lindsey. Spela spel och äta mat, vad annars!?