LisaBussqvist.

Vid tretiden i natt vaknade jag av att min tv stod på. Dödstrött. Okej, vem satte på den? Jag vet att jag i ögonblicket precis innan vänt mig om. Lite sparkandes med benen kanske, men det kan väl omöjligt vara så att jag med en liten tå eller något annat precis råkat pricka power-knappen på fjärkontrollen? Den låg inte ens i sängen. Nej, det var nog bara startskottet på en mindre lyckad dag. Där fick jag för det glada inlägget jag skrev igår. Nu till det värsta av allt. Klockan ringer 05.30, yrvaken och frusen går jag raka vägen till dörren där morgonrocken hänger. Jag gör ett trött svepande och sätter på mig den. Krasch! Tillsammans med morgonrocken lyckades jag såklart välta min fina vas. Tusen bitar. Eftersom klockan inte är mer än 05.30 så kom lipen ganska snabbt. Jag orkar inte. Varför kunde det inte ha varit en ful, billig IKEA vas istället? Nej, det är bättre att designvasen jag fick i födelsedagspresent går sönder. Det ska ju vara så svårt som möjligt att få tag på en ny. FAN! Mamma flyger upp ur sängen, klappar mig på axeln och säger några tröstande ord. Dammsugaren startas och vad som sedan återstår av min vackra vas är ett sylvasst pussel. Bara för det så ska jag stanna hemma och sura hela kvällen, det är nog säkrast så. Dessutom är de svarta ringarna runt mina ögon större än någonsin just för tillfället. Tur för mig att det bara är skottår vart fjärde år! Let's dance med min kära mamma får det bli.