LisaBussqvist.

Lagfest igår. Sång, dans, god mat och lite lekar såklart. Mycket trivsamt. Sen kanske det inte är lika roligt att städa dagen efter, men med rätt sällskap så klarar man det mesta. Frida, Hannah och Linda, vänner som är guld värda. Efter att ha donat en stund lyckades vi framkalla den fräschaste doft av dofter, något som inte existerat på Hallewi under de senaste 30 åren. Citronrengöringsmedel. Samtidigt, nere på vår kära fotbollsplan - vårt andra hem, spelade herrarna sin sista B-lagsmatch. Frida, Hannah och jag var såklart tvungna att ta oss en titt. Vi bjöds på många snygg mål och skickliga uppspel. Se och lär. Efter en snabb första halvlek tog jag min räsercykel hem, kastade i mig lite mat och sen bar det av mot ishallen. Kusinen med vänner plockade upp mig och vi såg framemot en hård träningsmatch mellan WHC och Grästorp. Dock blev det mer av en utklassning, då hunkarna från Grästorp vann med 7-2. Ishockey är faktiskt riktigt roligt, men tusan så kallt!

Eftersom det blev lite väl mycket godsaker igår så fick det även bli en joggingrunda denna dag. Jag styrde benen mot fyrkanten och innebandyn. Skulle kolla om Mikael spelade men för sent, hade redan missat honom. Istället träffade jag lite andra spännande ansikten, dock lite för spännande så jag, fegis som jag är, drog lika snabbt. Vilken underbar sportdag!

Jag gråter. Jag hade det på känn, redan i slutet av säsongen. Hur ska vi klara oss nu? Utan Janne-boy, vår "pappa nummer två", han som alltid finns där, stöttar, bryr sig och skriker på oss när det som bäst behövs. En fotobllstränare i världsklass har lämnat planen. Lipig som jag är så var jag såklart tvugen att fälla några tårar offentligt också. Hoppas de satte lite jag-ångrar-mig-och-kommer-tillbaka-tankar i huvudet på honom! Töntigt? Jo, jag vet, men kan jag rå för att jag föddes till värsta blödisen? Nu ska vi kämpa som tusan för att hålla kvar Svante i laget! Jag vill inte gråta mer.

Tillbaka på ruta ett. Hitta ny huvudtränare, sponsorer, nytt träningsställ?, fixa en bra försäsong, hitta fler motiverade fotobllsspelare och framförallt, se till att inte förlora några spelare. Mycket snack å lite verkstad, det brukar bli så. En sak har de iallafall lovat, att en ny tränare är på gång och att fler spelare ska försöka värvas. Det blir en spännande träning på måndag med andra ord.

Signalen ljuder och matchen är slut. Ett stort jubel tar vid och läktaren sjunger av glädje, "Segern är vår, segern är vår..." Jag tittar bort, blundar hårt. Alla runt om skriker, de kramas och är äckligt glada. Jag fäller en tår. Hur kunde de gå så fel? Det sticker i ögonen när vinnarlaget tar på sig de berömda guldhattarna och inte långt därefter åker även tröjorna på, "Seriesegrare 2007". Fel, fel, fel, det var ju vi som skulle få de där glittriga hattarna, Wargöns damlag. Shit va fotboll svider ibland!

Sur, arg, besviken, frustrerad, irriterad, ledsen! Den perfekta beskrivningen på hur jag känner mig just nu. Hela säsongen har vi kämpat, men ändå räckte de inte till. Frustrerande. Idag spelade vi vår allra bästa match på hela säsongen. Fy fan vad vi kämpade. Vi fick bara inte förlora! Det var lerigt, tuffa närkamper och en otrolig vilja. De första 45 minuterna dominerade vi totalt och en seger var inte långt borta. Men (som vanligt det där jävla men:et) så gick det stolpe ut för Wargöns IK. Från ledning med 2-0 stod det snart 3-2 till gästerna. Spiken i kistan. Hur, jag undrar bara hur kan det vara möjligt?

Domaren? Nej, okej jag vet, det är nog den sämsta punkten att skylla på efter en förlust. Så just därför måste jag bara göra det. Han sög totalt. Han hade bestämt sig för att avgöra matchen med pipan. Tack. Om inte detta vore nog så ger han mig gult kort, mitt tredje till samlingen, vilket innebär en åskådarplats för mig under sista seriematchen. Ännu mera tack.

Nu tar vi nya friska tag och går mot en kul innomhussäsong istället! För vaddå? Guldhattar samlar ändå bara damm! Godnatt.

Fluga 1: Vi vann derby-matchen mot Vänersborg!
Fluga 2: Vi krossade Vänersborgs drömmar om spel i division 3 nästa säsong!
Fluga 3: Vår chans att få spela kvar i division 4 nästa säsong lever vidare!

Splach Boom Bang!
Wargöns IK besegrade idag Vänersborgs IF med 2 - 1 !!

- Lisa

Idag har jag haft min första lektion i Idrott och Hälsa B. Hur kul som helst! Lisa, Linn och jag tillsammans med ett trettiotal killar utgör bollsportsgruppen. De första veckorna framöver ska vi ägna oss åt fotboll. Detta känns som en bra start, eftersom det är den bollsport jag är bäst på och känner mig säkrast med.
Något som där emot oroar är att vi så småningom ska ut på isen och herja, med bandyklubbor!  Lycka till, jag kan ju inte ens bromsa med ett par skridskor. Hjälp! 

Men än så länge runda bollar och fast underlag. Idag blev det smålagsspel. Det är verkligen stor skillnad på att spela med bara killar jämfört med tjejer. Det blir ett högt tempo och roligare spel. 
För min del gick det väl hyfsat, fick lite pass då och då.  I "närkamperna" hade jag flyt. Pang...sa det inte! Nej, av någon anledning stannar de upp och låter mig ta bollen istället! Okej? Fast lite knuffar skadar inte.

Tänk om inte bollen uppfunnits. Vad skulle man då ta sig till?
Ett liv utan sport, är som ett liv utan kärlek. Dödsdömt. 
- Lisa