LisaBussqvist.

En liten scen. Hundratals fans. Fem charmiga och lite udda killar kliver ut i rampljuset. Jubel. Alla blickar fokuseras på den lilla varelsen i mitten. Stort svart burrigt hår, en sliten t-shirt och guitarren stadigt placerad på magen. Han tar första tonen. Jag blundar, njuter och ryser lite lätt. Killen vet verkligen hur man berör, med otrolig inlevelse och känsla. Det dunkar i rummet. Glädjerus i hela kroppen. Varje låt har en liten historia, en bakgrund av blandade känslor. Förälskelse och hjärtesorg. Varendaste litet ord filtreras i mitt huvud och hans känslor går rakt in i hjärtat. Han pratar, skrattar och sjunger. Allt känns så personligt. Tiden flyr all världes väg och början har nått sitt slut. Bort med mikrofoner, högtalare och allt vad mixerbord heter. Nu en naken strupe och höga vackra toner. Stripped. De hundratals fansen skingrar sig och vår Gud tar plats på golvet. Tredubbelt jubel. Detta kallar jag att bjuda på sig själv.
"Tak tak, poss poss!"

Joshua Radin, Brew House i Göteborg 14 oktober 2009.
En oförglömlig kväll!