LisaBussqvist.

Dags att försöka vara lite kulturella. Dagens plan var att besöka alla måsten i Sydneys centrum, vilket bland annat innebär Operahuset och Harbour bridge. Likt japanska turister med kameran hängandes på magen fick vi skjuts in till centrum för att sedan till fots ta oss en närmare titt på alla sevärdheter. Operahuset var mäktigt och ett klassiskt kort i trappan framför var ett måste. På gatorna spelade gatumusikanterna hej vilt och de levande människostatyerna visade sina konstnärliga robotrörelser. Vi tog en promenad på Harbour bridge och njöt av den vackra utsikten. Glittrande vatten, blå himmel och en strålande sol - bättre väder kan det inte bli. Vi var såklart långt ifrån ensamma på bron, då tusentals joggare hela tiden försökte sicksacka sig fram mellan alla gående människor. Jag blev förvirrad. Jobbar ingen i sydney? Är alla så rika så de kan jogga istället för att arbeta? Eller är alla helt enkelt så träningsgalna så att de tar sig en runda på lunchen? Tänk om det ändå vore så bra. Elin och jag gjorde istället tvärtemot alla australiensare, då vi latade oss i den fina stadsträdgården precis i närheten. 

När eftermiddagen tog vid blev vi åter hämtade av Pam och tillsammans med sin familj ville hon bjuda oss på middag. Vi fick träffa Bill, Pams man, för första gången som nu kommit hem från sin resa. Trevligt. Middagen, som bestod av saftig biff och potatis, smakade ljuvligt och till "efterrätt" väntade lite Australiensisk tv. Vi tittade på ett program som hette Spix and Spax, som är en slags talkshow blandning mellan Diggiloo, Så ska det låta och Time out. Förvirrande? En av deltagarna får en bok, ur vilken han/hon ska sjunga det som står med den tilldelade melodin de får. Personens lag ska sedan gissa vilken låt melodin hör till. Nu är det väl bara en tidsfråga innan Sverige kör med samma sak? Fantasilöst. 

Fortsättning följer...