Stop dreaming - just go!

Idag är det exakt 1 månad kvar!!! Biljetten har kommit, mina förväntningar är på topp och nervositeten börjar ge sig till känna. Jag håller det lilla blå "Tour Pacific" etuiet, innehållandes biljett, visum och lite annat smått och gott, i min hand. Den 7 maj klockan 06.45 lyfter planet till London, Heathrow, vilket är min första och enda mellanlandning under resan. (Lisa virrar runt på Londons största flygplats ensam. Kan det gå mer än fel?) Där väntar alltså lite dötid på flygplatsen innan planet till Australien startar klockan 12.55. Jag förväntas sedan landa i Sydney klockan 18.50 den, observera, 8 maj. Detta kan sammanfattas som en cirka 30 timmars lång flygresa i ett sträck. Sittandes. Ensam. Oh lord, giv mig styrka! Kan en iPod fylld av Coldplay och ett antal pocketböcker rädda mig genom de segaste timmarna tro? (Då man inte blir iproppad en massa flygplansmat vill säga). Förhoppningsvis så ska jag väl klara av denna evighetens långa resa och så småningom få landa säkert innanför Australiens gränser. Där hoppas jag att en viss Elin står och väntar på mig, redo för äventyr.        

Ett av mina dyrare inköp inför resan är nu gjorda. En röd iPod nano från (product) red, graverad med Just a single star I sing for, är nu beställd och i min ägo inom 1-2 veckor. Det blir en personlig look och en iPod som visar att en del av inköpssumman bidrar till Global Fund för bekämpning av HIV/AIDS i Afrika. Mycket nöjd. Nu är det minne till kameran och lite mobila tillbehör som återstår att införskaffa. 

Jag har äntligen tittat på det där Grattis världen avsnittet jag tjatat om också. Då besökte Filip och Fredrik som sagt Nya Zeeland, den plats där x-treamsporten är sjukt stor. De besökte bland annat Queenstown, som anses vara just x-treamsportens huvudstad. Där testade de bland annat Fly-by-wire, då man åker i en flygmaskins liknande grej och svingar fram och tillbaka på en topphastighet av 170 km/h, Shotover jet, vilket är en båt som speedar runt på vattnet i max 45 knop, och det läskigaste va allt, Canyon Swing, ett Bungyjump liknande hopp med ett fritt fall på 60 meter i en hastighet av 140 km/h rakt ner i en bergsklyfta typ. Scary eller vad?! Jag blir sjukt sugen på dessa "adrenalinkickeriframkallande" crazy sakerna. Dock kostar de en hel del och lite mer mod i kroppen än vanligt skulle nog inte skada. För att citera Filips ord om x-treamsportens värld: "Man kan antagligen förstöra sitt liv rätt lätt här, men man kan också förgylla sitt liv". För min del tål det att tänkas på. Förstöra eller förgylla? Jag säger bara:
Once in a lifetime!

Kommentarer
Postat av: Linda

Oh
tjena... Här sitter jag och är lite smånervös för en flygtur som kommer ta typ 3 h, en fjuttig 10:ondel av din :P Haha, man får lite perspektiv på saker när man ser dem ur någon annans synvinkel. Go for it girl! Like you said: O N C E in a lifetime! :D

2008-04-08 @ 09:14:27
Postat av: Jennifer

Åhh!! Du kommer klara det, för du är en tuff tjej! Dont be afraid! :) Se flygresan som en härlig vila inför allt roligt som komma skall! :):)

2008-04-13 @ 12:04:44
URL: http://jenniferfreiholtz.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0