LisaBussqvist.

Okej. Idag har jag kommit fram till vad jag absolut INTE ska syssla med i framtiden. Bambatant, kokerska eller storkökskvinna, kalla det vad du vill. Den titeln ska jag aldrig skaffa mig i alla fall. Som timmanställd inom barnomsorgen förväntar man sig att få ta hand om små söta barn. Men chi fick jag. På alla dagis finns ett, i värsta fall två, kök. Har man otur kan man lika gärna få hoppa in där. Jag blev uppringd på morgonen, svarade lika "låtsaspigg" och trevlig som vanligt och säger att jag gärna ställer upp och jobbar. Resultatet blev en sex timmar lång, förvirrande vistelse innanför kökets väggar. Ensam.

Men som det så fint heter; Det finns inget ont, som inte har något gott med sig. För idag har jag faktiskt lärt mig att under tidspress hantera två helt främmande kök, två olika diskmaskiner från 1800-talet, kokat kaffe i en obegriplig kaffekokare, lagat fiskbullar med hemmagjord sås till cirka 35 personer och sist men inte minst lärt mig hur man lite snabbt och lätt slänger ihop några mannagrynspuddingar. Pust. Några erfarenheter rikare och ett yrke mindre att fundera på inför framtiden.

Så var man hemma i kalla regnruskiga Sverige igen då. Nästan en hel vecka har förflutit sedan hemkomsten och statusen här hemma ser ut precis som vanligt. Tråkig. Att lämna detta land bara för en kort tid räcker för att allt ska bli totalt upp och ned. Kroppen får allergiska chocker av det kalla klimatet, matvanorna har fått alldeles för hög sockerhalt och mina fötter verkar stöta bort, istället för att dra sig till, allt vad som är runt och kallas för en fotboll. Pust.

Veckan i Bulgarien var helt underbar. Slappa, sola och bada, så såg vårt härliga tidsfördriv ut hela veckan lång. Tillsammans med min älskade familj bodde vi på hotell Victoria Palace i Sunny Becah. Välkommen till ett afrikanskt jättepalats, helt i vår smak. Stora maffiga vaser, massa kuddar och mysiga soffor. Afrikanska masker, vackra tavlor och glänsande golv. Världens största kristallkrona hänger som palatsets hjärta i mitten av den stora entrén. På vardera sida löper två trappor upp och möts, precis som på film. Städerskorna är försedda med guldförkläde och är ständigt sysselsatta med att piffa upp. Utanför hotellet ligger den tillhörande poolen, vilket är byggd i två olika nivåer. Vattensprutande svampar och fontäner, en bar i poolen och bevakande banvakter. Ovanför går två vackra broar som leder ner till solstolarna och ytterligare en bar. Dessa stolar var extremt populära, då folk var ute redan klockan sex på morgonen och lade ut handdukar för att reservera sig en plast i den kommande solen.

Bara tio meter från hotellet öppnade sig den stora stranden kantat av Svarta havets böljande vågor. Det var här vi spenderade de flesta av förmiddagarna, i varsin solstol och pressade i den heta värmen. En bra bok eller vacker utsikt i form av heta bulgarer vid volleybollnätet gjorde tillvaron snäppet roligare. Vi hade även koll på två små söta småkillar som också höll till vid volleybollnätet så fort det var ledigt. De spelade på sitt egna lilla vis med en rugbyboll och hade hemmagjorda specialregler. Riktigt roligt att studera faktiskt. Två pojkar i ungefär tio års ålder, troligen olika nationaliteter och ändå lyckas de förstå varandra med bara några få ord. Jag är så fascinerad. Den ene fuskade om allt och visade sig vara världens sämsta förlorare, medan den andra gjorde som han blev tillsagd fram tills att han fått nog och gick halvsur därifrån. Bara en liten stund senare var de tillbaka vid nätet, lika glada som vid början av dagen, och spelet fortsatte. 0-0. Värsta bästa vänner! Men även stranden har sina små nackdelar då ropen från "Donuts-kvinnan" och "Viagra-mannen", som på alla möjliga och omöjliga sätt försökte sälja sina frukter och godsaker, ständigt ekade i våra skallar. "Nej tack, för sjukundratrettioelfte gången!"

På hotellet serverades en stor frukost- och en middags buffé varje dag. Till frukost fanns all möjlig sorts varm mat, flingor, frukt, så vitt bröd det bara kan bli, crosianter, massa pålägg och röror med mera. Men bäst av allt, varje morgon stod en kock och serverade nygräddade pannkakor (med choklad på). Farligt gott. Kvällens middagsbuffé bestod alltid av en mängd olika varmrätter. Här kunde man bland hur som helst. Alltid fanns det något nytt att smaka på. Ett enormt salladsbord och ett lika stort efterrätts bord stod också till förfogande. Gratis kulglass med rån fanns och massa frukt. Mums. Vad det gällde efterrätterna så är ögat riktigt duktig på att lura magen. Stora maffiga tårtor, vissa i choklad(!), visar sig bara innehålla någon form av smörkräm. Blä. Lockande glasyr på de mjuka kakorna gömmer de halvtorra brödsmulorna inunder. Blä. Tack och lov att inget föll mig i smaken, annars hade väl kroppsformen sett helt annorlunda ut idag.

Kvällarna spenderade vi genom att strosa fram och tillbaka på den långa strandpromenaden fylld av turistaffärer, matställen och irriterande inkastare/reklamutdelartyper. Efter ungefär andra kvällen så kunde vi väl i princip varenda affär på gatan utantill, så de följande kvällarna blev det till leta efter nya vägar och kanske gräva lite djupare bland alla saker affärerna. Dock visade det sig att "alla vägar bär Rom", vilket i detta fall är strandpromenaden, och utbudet på shopping ser ungefär likadant ut i varenda plåtskjul. Fejkade märkeskläder, en hel massa badlakan och skällande gosedjur som hoppar framför fötterna på dig. De sista dagarna gjorde jag mina fynd och fick köpt ett par röda "Caesar" skor, ett par silverörhängen i form av rosor och sex par riktigt bra Björn Borg trosor. Jag är nöjd.

100% sol och bad semester - ta mig tillbaka till detta paradis!

fortsätt simma... Hur gör man då? Man simmar! Hannah, Sara, "Annie", Matilda och Lisa, alla hade vi bjudit in oss själva till Carolines nya krypin. En söt liten etta med hundraprocentig mysfaktor. Hemmakväll med Hitta Nemo. Världens bästa animerade disneyfilm rullade igång och alla klockrena skämt och citat sitter som glosor i huvudet. Titta! Nemo simmar ut till havs! - P. Sherman, Wallaby Way 42, Sydney - Hallå Brus! - Min. Min, min, min, min... En film man kan se om och om igen och ändå är den lika rolig varje gång. Respekt-typ! 

Svensk midsommar ser ut att bli som vanligt. REGNIGT. I år far vi ut till kusten och hoppas på lite sol. Upp med tälten och fram jordgubbarna, nu är det party för tusan!

På vägen ut gjordes ett litet stopp för att handla tilltugg inför kvällen. Just ICA MAXI på Torp verkade vara den stora metropolen inför det årliga midsommarfirandet. Alla träffade eller såg vi någon vi kände. Själv slirade jag runt ett hörn med min lilla röda korg och stötte ihop med Linn. En gammal klasskompis från högstadiet som jag inte träffat på minst fem år. Glad, chokad och nästan lite tårögd kramade vi om varandra. Vi småpratade och Linn berättade att hon snart ska gifta sig. "Lilla" söta Linn. Tiden bara springer iväg. Det känns nästa som om det var igår vi smög runt nere vid skolan och spionerade på de äldre ungdomarna eller när vi spelade alla tusentals omgångar Kalaha. Då var vi 12 år, idag är vi snart fyllda 20 bast. Snyft. Nostalgin har erövrat mig... Hur som helst. Jag fick bland annat köpt mitt favoritsnacks, vilket nu för tiden är naturgodis, i form av doppade bananer i yoghurt och choklad. Nyttigt och onyttigt i en och samma blandning liksom, vilket måste vara snäppet nyttigare än onyttigt godis? Mums.

En liten blå stuga, en partyinplastad veranda och massa glada (fotbolls)människor. Välkommen till Jordfall, 2008 års plats för midsommarfirande. Vädret blev inte alls som vi förutspått. Regn byttes ut mot blåst och ibland tittade faktiskt solen och den blåa himlen fram. Ett väl godkänt midsommarväder. Kvällen eller eftermiddagen startade med färska "potäter" och sill, självklart med tillhörande snaps och skönsjungande visor. Let's get the party started. Sedan var lekarna i full gång. Fotbollsquiz, vilket jag var kassare än kassast på. Den klassiska kampen "tjejerna mot killarna" utfördes, bland annat i potatis på sked, spelkort från mun till mun och irländsk julafton. Vilka som vann är det ganska delad mening om, men det rätta svaret är självklart tjejerna. Ett mycket varierat alkoholintag ledde till att folk allt eftersom droppade av och gick till sängs. Jag och Frida skulle såklart vara vakna till gryning vilket ledde till att vi infann oss i vårt tält kring 03.30 tiden. Trötta? Pratglada? Mycket nöjda över en midsommar fylld av sköna skratt och härligt sällskap!

Tre äpplen höga, väldigt pratglada och otroligt söta. Två små prinsessor leker sida vid sida. När den ene inte gör som den andre säger tar de till det absolut värsta hotet du kan tänka dig som liten: "Då får inte du komma på mitt kalas!" Snabbare än kvickt blir de vänner igen och kalaset är räddat. Värsta bästa vänner. Jag står och tittar på, skrattar lite tyst för mig själv och tänker tillbaka på min tid som liten prinsessa. Så många likheter. En gunga, två flickor och små flamsiga gapskratt. - Enorm energi och vilda danser, våga inte stoppa musiken. -  Någon trillar och slår sig. Ett litet skrapsår, det kommer blod och det svider lite grann. Tårar. Snabbt fram med ett plåster och sen haltar vi lite tills vi glömmer bort att vi har ont. - "Du får inte vara med!" , vi retas lite men blir snabbt vänner igen.

Små söta prinsessor blir en dag till vackra lite större prinsessor. Idag var det dags för studentbal. Vackra klänningar, fina frisyrer och stor glädje. Jag minns och ryser lite lätt. Smala armar, knotiga axlar och inga mjuka delar överhuvudtaget. Jag minns inte och blir alldeles förskräckt. Varför har denna hemska anorexitrend tagit över?

Lisa Bussqvist har åter tagit plats i Svearike. Jag har landat, jag är hemma och jag har äntligen fått ta på mig mina älskade fotbollsskor igen. Underbart. Mitt stora äventyr blev verkligen ett STORT äventyr. Ett soligt och intressant Australien, ett obeskrivligt vackert Nya Zeeland och ett stekhett Thailand. Jag är nöjdare än nöjdast. Vi hade vädergudarna på vår sida varje dag, vilket betyder i hela 26 dagar! Inte en endast liten regndroppe, helt otroligt! Vädret tycks även ha varit / och är helt fantastiskt här hemma också. 25-30 grader och sol, är jag verkligen i Sverige? Att komma direkt från den heta värmen i Thailand, till den vackra svenska sommaren, när den är som allra bäst, här hemma är rena lyxen. Den lilla färg, vilket för min bleka hud faktiskt är ganska så mycket, som jag nu har lyckats skrapa fram kanske kan hålla i sig sommaren ut då? Hoppas, hoppas! 

Efter att inte ha tränat allt för mycket där borta så bestämde jag mig för att besöka vårt "stora" berg här hemma, Halleberg. En skön joggingrunda bland gröna träd, i frisk luft och med en lagom mycket skinande sol i ryggen. Dofter som jag aldrig tänkt på förr besökte min näsa. Frisk luft, färska granbarr och små söta blommor i dikena, de svenska skogarna är verkligen fantastiska. Något som vi ska värna om och ta vara på. Efter att ha besökt Nya Zeelands vackra landskap, med dåliga vägar och mycket bilar, och det väldigt avgasförgiftade och smutsiga Thailand, så inser man allvaret i det hela. Vi ska vara stolta över den svenska naturen.

Grönt gräs, en rund boll och så mycket svett det bara går. Fotboll i mitt hjärta. Min första fotbollsträning efter tre veckors frånvaro är genomförd. Det var riktigt flåsigt stundtals, så jag ska nog vara glad att min grundkondition sitter i och visar sig lite i alla fall. Även mina tår kände den stora skillnaden på flipp-flopp och trånga fotbollsskor. Aj, dags för blåa tår igen? Annars var härligt att få träffa alla underbara tjejer och tränarna igen, min familj nummer två liksom. På torsdag är det match och jag är laddad som, ursäkta mig, FAN! Sen får man inte glömma herrarnas derby mot Vänersborg IF ikväll! Heja Wargön!

Det är inte bara mitt inre jag som är glad och överlycklig över att ha genomfört denna underbara resa. Mitt ansikte, min hud och min kropp är mer än väl nöjda. Jag har varit på ett andra besök hos Anna på Hudlyftet, där jag fick ett efterlängtat svar om att min hy äntligen går mot det bättre. En rejäl rensning med en C-vitaminbehandlig vad var mitt ansikte hade längtat efter. Tack solen, tack saltvattnet och mitt största tack till Anna!
 
Borta bra, men hemma bäst. Mitt hem är min borg. Hem ljuva hem. Tillbaka till en plats full av kärlek, min älskade familj och underbara vänner.