LisaBussqvist.

Tänk att så små hjärtan kan sprida så mycket kärlek. Livsglädje. Det smittar av sig. Jag känner mig omtyckt och uppskattad för det jag gör, för den jag är. Jag blir så glad i hjärtat.

Koncentrera dig. Framkalla för ditt inre den musik som gör dig lycklig. Hur låter den? Vem sjunger och vem spelar? Lyssna noga och känn glädjen spridas i kroppen. Framkalla nu den muisk som du anser finast och mest inressant. Är det samma låt? Ibland har inte hjärta och hjärna samma musiksmak.

Jag har blivit lite av en SVT Player-tjej. Jag utnyttjar liksom datorn som tv, när JAG vill. Smart och smidigt. Hjärnstorm, Mia och Klara och lite 187 dagar är redan synade och dumpade. Nu är det Musikministeriet som gäller. Mycket intressant, se hör och lär. (Vänstrar fortfarande lite med Mia och Klara, kan inte låta bli!)

Mina damer och herrar. Vinnaren är, den förtjusande...

Jag slutade fundera, trotsade min tvekan och stoppade analyserna för en kort stund. Jag passerade den mentala spärren. Grön knapp. Klumpen i magen försvann och små ivriga fjärilar gör sig påminda. Bra jobbat Lisa. Tack själv Lisa.

Okej. Idag har jag kommit fram till vad jag absolut INTE ska syssla med i framtiden. Bambatant, kokerska eller storkökskvinna, kalla det vad du vill. Den titeln ska jag aldrig skaffa mig i alla fall. Som timmanställd inom barnomsorgen förväntar man sig att få ta hand om små söta barn. Men chi fick jag. På alla dagis finns ett, i värsta fall två, kök. Har man otur kan man lika gärna få hoppa in där. Jag blev uppringd på morgonen, svarade lika "låtsaspigg" och trevlig som vanligt och säger att jag gärna ställer upp och jobbar. Resultatet blev en sex timmar lång, förvirrande vistelse innanför kökets väggar. Ensam.

Men som det så fint heter; Det finns inget ont, som inte har något gott med sig. För idag har jag faktiskt lärt mig att under tidspress hantera två helt främmande kök, två olika diskmaskiner från 1800-talet, kokat kaffe i en obegriplig kaffekokare, lagat fiskbullar med hemmagjord sås till cirka 35 personer och sist men inte minst lärt mig hur man lite snabbt och lätt slänger ihop några mannagrynspuddingar. Pust. Några erfarenheter rikare och ett yrke mindre att fundera på inför framtiden.